Make me your radio, turn me up when you feel low

Är. Helt. Fast.

If I could only find a note to make you stay

Long time no see, som man säger när man är lite internationell.

Just nu sitter jag i min säng med mitt ständiga sällskap Dylan (stor, hårig, blåögd. Vilket kap!) och njuter av min sista lediga dag. Aaaah. Tre dagar går sååå fort fast jag inte har gjort en enda vettig sak. Men jag ska inte ha dåligt samvete, för jag behövde nog verkligen bara vara. De senaste fem veckorna  har verklighen gått i ett och med knappt nån ledighet så sliter det i lilla själen. Men nu, NU JÄVLAR, är jag pigg. Hehe. Piggare i alla fall.

Som sagt, jag har fullt upp med att jobba men det är också allt jag har gjort. Kul liv. Yää! Men man måste ha lite tråkigt också för att uppskatta det roliga, som man alltid fick höra när man var liten. Världens sämsta talesätt. Hursom, jag har faktiskt inte tråkigt på jobbet så jag ska inte klaga. Det är förvånansvärt roligt.

Joo...fyllt år har jag hunnit med! Det var trevligt, med cheesecake och morotskakecupcakes. Och kulglass med mjukglass. Mmmm. Mindre trevligt med att vara ett år äldre men det tänker jag ignorera. Man blir inte äldre än vad man gör sig! (Mycket bättre talesätt!)

Vill du bli med i vår klubb för vattenskallar? - Ja, jättehjärna!

That's the way the cookie crumbles

Det här kallar jag ett riktigt wienerbröd! Samma size som mitt huvud, med en maaaassa klet och kristyr på! MUMMA! Hur det kommer sig att jag håller i detta jättevetebröd? Jo, jag fick nämligen typ min egen vikt i kanelbullar, munkar, wienerbröd och allt annat som mest av allt vill proppa igen mina blodkärl. Varför jag fick allt detta? Jadu. Ingen aning. Eller, människan som jag fick det av sa "It's a present! You're such a pretty girl!" Jag är då inte den som säger nej till en livsförbrukning av fikabröd!

Jag kan verkligen relatera till Johan Glans i en av hans föreställningar från Stockholm Live. Han pratar om att det första tecken på att man börjar bli gammal är att man blir så glad av fika, och jag kan inte hålla med mer. Precis som han blir jag alldeles varm i hjärtat när nån säger vetebröd.
"Vetebröd? På en torsdag? Nämen!" Haha!

The stars are blazing like rebel diamonds cut out of the sun

Jag är en människa som tänker för mycket. Jag hakar upp mig på saker, oftast smärtsamma saker i det förflutna och jag har svårt att släppa taget om det som får mig att må dåligt. Jag är absolut inte långsint och är sällan arg på människor, det är inte det jag menar. Nej, jag ältar allt som får mig att må dåligt; allt det som jag önskar aldrig hänt, allt jag gjort och allt som andra har gjort mot mig. Det är något som vissa dagar drar ner mig såpass i skiten att det känns som att jag inte får någon luft och jag vill bara släppa taget om allt.

Igår bestämde jag mig för att ändra på det. Det är tamigfan slut på sån skit nu. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag blev så bestämd, kanske att jag fick en del kommentarer om att jag är så glad och positiv vilket är så jag vill bli uppfattad. Eller, det är så jag vill vara. Och det är så jag hädanefter också ska vara.

Jag har alldeles för länge passivt legat kvar i mitt svarta hål, med lera upp till hakan. Det är dags att resa på sig och gå vidare.

My favourite song becomes a healing sign

You were so high, above in the sky

You don't really wanna mess with me tonight

Idag är en sån där dag. En sån där dag från stunden man vaknar vet att det kommer bli en skitdag. Att jag kommer vara skit idag. Fan. Jag orkar inte riktigt med det nu. Just nu vill jag bara gå och lägga mig och inte gå upp ur sängen på hela dagen. Inte för att det skulle göra något bättre, men just nu så är det fan det enda jag vill. Men, det går ju inte. Jag ska iväg och jobba, där jag måste vara på topp. Inget rum för ledsna miner där inte. Vilket i och för sig är bra, det vet jag, men just nu så vill jag inte det. Jag vill bara ligga här och vara ledsen, stänga in mig i mitt eget mörker.

Nothing unusual

Hello! Idag började jag jobbet klockan fyra. På morgonen. Det gjorde jag igår också. Det känns rätt konstigt att vara vaken när majoriteten av alla andra sover. Fast när jag gick upp i morse (eller vad man nu ska kalla det. Klockan var kvart i tre) så hade Natalie inte lagt sig än. Hehe, kände jag då.

Anyway. Känns som att det här kommer bli ett väldigt tråkigt inlägg. Sonnie ligger på golvet och är hög på trötthet, Natalie spelar ett töntigt spel och själv, ja själv filosoferar jag på livets stora frågor...

..eller nej. Jag väntar på att ett eget spel ska ladda klart. Lite geeky.


So long!

It's a hard work, work

Tadaa. Här är jag. Som tillbaka från de döda.

Jag har ÄNTLIGEN börjat jobba! Det känns så bra. Så förbannat gött! Jag har i och för sig bara jobbat i två dagar men ändå. Kul är det och alla är supertrevliga. Sjukt trevliga, nästan så att jag blir rädd. Hehe.

Nu hade jag tänkt att jag skulle kräla runt på golvet ett tag och svettas! Yeah!

xoxo

Come on and give me some FIRE

Idag har jag släckt en eld. En brand. En flammande låga...i samband med min brandkurs, så det var tyvärr inte så rockigt som det först lät. Tråkigt, jag vet.

Från det tråkiga till det roliga, på kursen kom det in en människa som hade ansikte som..ja, som jag föreställer mig att Jesus skulle se ut. Vågigt hår och änglaansikte. Om han hade haft på sig en vit tunika eller ett höftskynke eller vad Jesus nu kan tänkas ha haft för kläder, så hade jag gapat stort. Hursom, två sekunder efter min Jesus-uppenbarelse så kommer det in en människa som är så lik Ola Salo att jag nästan trodde att han skulle brista ut i ett "One day I will become, the father of a son". Helt insane.

Oj, vilken spännande dag. Jag blir nästan anfådd.

Snart så kommer äntligen mina roomies hit. Flickorflickorflickor, vad glad jag kommer bli av att se flickor. Girls. Jag ska ta på deras hår.

Nu ska jag äta soppa!

Dom jävlarna ska skjutas

Så fin.

It's just you and your hand tonight

Mmmm. Jag gillar Pink jag. Hon säger liksom det alla tänker på. Attityd deluxe.



Nån dag ska jag ha likadant hår som när hon boxas i videon. Så förbannat snyggt. Men sen så är ju hela människan så förbannat snygg också.

Nu ska jag cykla iväg och få lite kläder.

Längtar efter något som kan rädda mig

Jag är trött. Så förbannat trött. Jag har inte alls fått mina önskade timmar av skönhetssömn inatt. Men jag är inte bara trött på grund av för lite sömn, jag är trött på människor. Blä. Ska kanske bli en liten eremit i en stuga i bergen. I en koja. Odla min egen krasse. Kanske ha en get. Ja, det kör vi på.

It's a dangerous world

Idag har det regnat. Yäääy, tänkte jag när jag vaknade. Kollade på klockan, fick en hjärtinfarkt då hon var nästan elva och jag var dödssäker på att hon var sju. Ja, intresseklubben antecknar. Såååå, idag har jag verkligen luggit in min säng, so to speak. Hehe. Tyvärr inte på det mer spännande sättet, då jag har varit ensam hela dagen.

Hursom. Nu äter jag choklad (igen!) som jag fått av vår käre vaktmästare. Hans polers försökte, med kraft, att dra in mig i deras rum för att bjuda på öl men jag kände inte riktigt för ett gangbang av det slaget så jag fick visa upp mina stora biceps. Där skrämde jag dem allt, haha. Eller ja..

Imorrn ska jag iväg till Gardermoen för att få min uniform och få veta när jag ska börja jobba. Det ska bli roligt. Så nu ska jag kolla på skräckis (alldeles ensam, jag modiga kvinna) och sen sova.

Ciaooo!

Den fula verkligheten

Har precis sett på Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst. Så. Jävla. Bra. Jag bara älskar den kvinnan. Kom och gift dig med mig! Hon är så förbannat bra på att blanda det allvarliga med humor, hon gör det på ett sätt så man verkligen tar in det hon säger, även fast man oftast skrattar samtidigt.

Jag sitter här i mitt rum. För att citera vad Louis precis sa så "I can't feel no love tonight". Just nu känner jag mig lite grann som Bridget Jones, innan hon hittade sin Mark Darcy och allt blev så rosafluffigt och gulligt, när hon är övertygad om att hon kommer dö ensam, uppäten av hundar. Ja. Så kommer det nog bli. Död och uppäten av hundar. Jag undrar vart hundarna kommer komma ifrån? Hum. Alla dessa frågor om livet.

Jaja, skitsamma. Jag skulle egentligen bara skriva om Mia Skäringer. Om att jag typ älskar henne, på avstånd.

Näää, jag kanske ska vila mina små ögonlock.

Ålat runt

på golvet i 85 minuter tillsammans med bruden under. Eller ja, den digitaliserade versionen av bruden under.

Jäklar vad jag har sträckt ut alla mina lemmar nu! Ojoj. Ska stappla in i duschen nu och hoppas på att jag leviterar ut därifrån som en lite snyggare, mer slimmad version av mig själv.

Bikeez

Nu har jag cyklat mer än vad jag gjort sammanlagt det här året! Så oj vad jag kommer ha ont i röven imorrn, men vad gör man inte för att bygga en eller två benmuskler.
På vägen till Gardermoen (där jag kommer att jobba) så såg jag en häst. EN HÄST! Så jag var tvungen att stanna och glo lite, vilket jag säkert kommer att göra varenda gång jag åker förbi där...de som äger hästen kan förbereda sig på att få en alldeles egen stalker.

Just nu sitter jag på mitt får (ja, det är dött och det är bara ett skinn), lyssnar på lite musica och har precis avnjutit en skål med STULEN keso. Kanske inte är lika coolt att jag tog den från Natalie, men ändock. Det är minsann lite badgirl inuti mig.

Nu ska jag sträcka ut min kropp i en solhälsning tillsammans med Blossom. Hon är alltid så glad att jag blir irriterad.

Yäääää

Såhär glad är jag idag! Typ.

Kan tillägga att jag har inte alltid på mig den här tröjan eller mina sunglasses, det är mest när jag ska ut och vara snygg. Som nu, när jag ska dra in till Jessheim på min lilla bikey. Och köpa ett sykkellås, som det så fint heter här i Norge.

Fridens liljor!

Mohahahaha

Såhär ser numera Börje ut. Där fick han så han teg!





Nääääääääärå! Jag bara skojade! Så busigt av mig. Förhoppningsvis är det meningen att hamstern på bilden ska vara naken, annars blir jag lite ledsen i ögat.

Jesus och hans fyrtio barn

vad jag har ont överallt! Varenda liten centimeter av min kropp skriker, allt gör ont och jag vill bara spy. Och få en kram. På samma gång. Neeejdå! Det skulle nog vara lite obehagligt, för båda parter. Hursom, det jag vill komma till är att jag vid stunder som denna hatar att kalla mig själv kvinna. Jag har en sån djävulsk mensvärk som tydligen har gett sig fan på att jag ska döööööö och med tanke på att det inte finns en enda värktablett i sikte så ser det ut att bli så. Jag har så ont. Jag vet seriöst inte när jag upplevde en sån här smärta förut. Blääää.

Inte blir saken bättre av att jag är ensam heller. Ingen som jag kan klaga för! Det enda sällskap jag har just nu är Börje, som sitter i sin bur och skakar galler. Jag funderar starkt på att raka av honom pälsen som straff. Herregud, ensamheten har redan stigit mig åt huvudet.

Nu ska jag lägga mig ner och invänta döden.

Going for a cruise in the neighbourhood

Oh yeah. Cruisingen blir nog tyvärr dåligt med, men jag ska i alla fall kolla hur det ser ut här utanför rummet. Exciting!

Jag tror du söker efter mer än du ser

Den här låten har gått varm hos mig ett tag nu. Kan man annat än att älska videon? Hur flummig som helst!

10.27

Nu har jag bott i Norge i två dagar. Två hela dagar. Men det känns som att det är längre. Eller vadå jag, vi är ju faktiskt två som bor här just nu. Snart tre.
Hursom. Jag gillar det. Rummet är litet, egentligen för litet för tre personer men det är mysigt och med alla våra saker så är det rätt hemtrevligt också. Så klaga, det kan jag inte.

Just nu sitter jag och väntar på att Natalie ska ringa, hon har en arbetsintervju och jag håller allaaaa mina fingrar för att det ska gå bra. Vilket jag tror att det gör. Har jag fått ett jobb, så kan vem som helst få ett jobb. På tal om mitt jobb så ska jag på en brandkurs på tisdag. Det kan bli..spännande. Jag undrar ifall vi typ ska öva på att släcka brinnande dockor och liknande. Hum. Jag hoppas i alla fall att jag får börja jobba på riktigt snart, men det får jag säkert inte förän jag har fått från polisens belastningsregister och allt sånt, vilket kan ta ett tag. Känns som att jag kommer bli väldigt uttråkad av att inte göra nånting. Fast det är klart, om Natalie och Sonnie inte heller kommer göra nånting så är vi ju tre som kan underhålla varandra..Nej, nu svamlar jag bara.

Fridens liljor!

Snart brinner ett hjärta för henne nån annanstans

Jag ligger på golvet i mitt rum. Det är min sista natt i detta kalla, ensliga spökrum. Jag ligger och kollar i taket på de självlysande stjärnor som sitter uppklistrade där, drar in lukten av rummet och lyssnar på Lars Winnerbäck. Jag känner mig lite halvt vemodig. Jag kommer sakna det här rummet. Jag kommer sakna hela mitt hus. Även om jag vet att jag blir galen av att vara hemma för länge, så är det ändå något speciellt med att vara just hemma. Den speciella lukten som är i vissa rum, katterna, pappa som stryker omkring. Och att vara nära mamma. Jag gillar det, tycker att det är mysigt. Men ja, jag är en stor flicka nu och imorrn åker jag till Hagfors innan vi drar vidare till Norge.

Norge. Det känns liksom lite avlägset, även om jag har förberett mig på det ett tag så kan jag ändå inte riktigt ta in att jag faktiskt ska flytta dit.

Nej, nu ska jag lägga mig och lyssna på en ljudbok.

Fridens liljor!

Lättroad deluxe

Det kanske bara är jag, men jag håller på att skratta ihjäl mig. Lättroad deluxe med extra humor!

Vad är min tystnad värd

Har du den där känslan?
Vilken menar du?
Jag menar den där känslan
Av att någonting avgörande hände
När jag var ouppmärksam
Att någonting försvann

 

Där inget är sig likt
Fast allt är likadant
När inget är sig likt
Vad är min tystnad värd
När inget är sig likt
Fast allt är likadant
När inget är sig likt
Vad är min tystnad värd

Det är okej att känna

21.13

Min bror på femton bast har precis haft en utläggning för mig hur jag bör äta och hur mycket jag har gått upp i vikt. Herregud säger jag då bara, ingen respekt för de äldre. Bara för att han är fit och ska bli värsta skidproffset behöver han ju inte tro att alla ska gå i hans fotspår. Daah. Näärå, jag vet så väl att han har rätt och det är något som jag känner att jag verkligen måste prioritera i Norge. Jag känner inte igen min egen kropp längre och är verkligen inte bekväm med den.

Det blir nästa veckas projekt, nu ska jag äta ännu en After Eight (passar ju bra, då klockan är efter åtta) och hitta en film att sova till. Börje sitter förresten och mumsar på ett Mariekex, jag älskar ljudet av ätande djur. Det om nåt är mysigt.

Godnatt!

Everything you want is wrong

Jag har precis ätit alldeles för mycket. Igen. Det är verkligen något som jag måste ta tag i. MEN! Som min ekonomi ser ut nu är det bäst att äta medan jag är hemma..sen blir det nog att leva på ittnaaaa fram tills slutet av oktober. Yääy, jag kan knappt vänta!



Det här är mina pengar, som flyger bort till hyresvärden i Norge.



Imorrn ska jag, mamma, Jonas och Nataaaalie iväg på Oxhälja i Filipstad. Det ska bli kul. Jag ska kolla på alla som handlar. Haha, nej nu överdriver jag. Men det ska bli mysigt, träffa farmor och äta alldeles för mycket. Det är det jag gör bäst. Nää, nu ska jag ta och dra mig in till min trofaste vän tv:n och se vad han har att erbjuda.

Adiós amigos!



Mörkrädd deluxe

Sitter uppe i mitt rum nu. Det är rätt läskigt rum eftersom det på ett sätt är indelat i två delar då det är en mur mitt i rummet. Den ena delen, som jag inte heller ser, är för tillfället mörkt vilket får min alldeles för vilda fantasi att skena iväg. Typ som när jag var liten, då var jag störtsäker på att Freddy Krueger bodde ute i vår hölada och att han skulle hoppa fram när jag var där inne för att kvällsfodra. Filmskadad? Lite kanske.

Jag får lita på att min superhamster Börje skrämmer bort alla eventuella spöken. Nu ska jag kolla på True Blood!

Börje, min alldeles egna ghostbuster.



Känner hur det bränner inom mig

Jag har en smygande känsla av ångest. Pengaångest, med andra ord. En känsla som jag levt med alldeles för länge. Den hinner precis släppa innan den kommer tillbaka igen. Hello darkness, my old friend. Nej, det kanske var att överdriva, men det är verkligen jobbigt. Jag får en sådan total inre stress, när jag vet att jag måste planera minsta lilla köp för att ha råd med mat och hyra. Jaja, jag vet att jag inte direkt är ensam om det här problemet och jag vet att jag inte ens borde klaga över det.

Skälet till min nuvarande pengaångest är för att jag måste betala deposition och hyra för lägenheten i Norge och det är så dyrt! Inte överdrivet dyrt, vi har verkligen hittat en hyra som till och med min lilla plånbok har råd med men det blir mycket pengar så här i början. MEN! Jag tänker inte hänga läpp för det. Det är bara att le och keep on walking. Typ.

Terapi för själen

Förra helgen var jag och Sonja superspontana och tog bilen ner till Hjo, där Sonja har några vänner som äger en westernranch och bedriver en liten avelsverksamhet. Hjo ligger inte direkt ett stenkast bort så det blev en halv dags bilåkande, men det överlevde vi med en massa allsång och glass.

Hursom, ranchen heter Hawk Hill och har de vackraste quarterhästarna man kan tänka sig. Sonja och jag har pussat, kramat och halvt gullat ihjäl alla fölen. Men vad ska man göra? Jag blir som ett barn, helt skogstokig när jag ser dem och är tvungen att kramas.

Vi fick varsin unghäst att träna med. Jag fick Kelly, världens vackraste sto på ett år (är förresten ettårs-champion) och Sonja hade Rocky, en otroligt maffig valack på två år. Att hålla på med unghästar är fantastiskt, de är så lyhörda och helt oförstörda. Jag kände verkligen att jag klickade med Kelly och när hon blint följde efter mig, utan att jag hade henne i grimskaft, då slog hjärtat några extra slag.

Jag hoppas verkligen att vi kan åka tillbaka så snart som möjligt. Trots långa dagar och mycket jobb, så blir man helt avslappnad och får ett inre lugn. Alla problem blir som bortblåsta och man kan bara fokusera på hästen.

Det var lätt den bästa helgen på länge och jag längtar tillbaka så jag får ont i magen!

Jag och sammetsbarnet Love

Jag vet inte vem som ser mysigast ut, Sonja eller Love!

Vackra Pepper tillsammans med Yoda. Ja, man kan fundera lite över namnet.

Sonnie och Yoda <3

The more you suffer, the more it shows you really care

I'm just a sucker with no self esteem.

How to save a life

You begin to wonder why you came

Hope you're happy now

Allt känns rätt pissigt nu, om jag ska vara ärlig. Livet går i den riktning som jag vill på ett plan, men på ett annat så går det rakt åt helvete. Fanfanfan. Det suger.

Jag vet egentligen inte ifall jag är förbannad eller om jag vill lägga mig ner och gråta. Kanske en våldsam kombination.

Tala till mig

Sitter just nu och håller på och packar, tänker och förbereder mig inför imorrn. Jag ska nämligen på en jobbintervju i Norge, hejaheja! Jag har bara varit på en jobbintervju förut i mitt liv. Jag har haft en oföskämd tur när det gäller mina jobb, de har i stort sett kommit flygande till mig. Men så är nu inte läget. Nu ska jag bli en vanlig dödlig jag med och alltså gå på en intervju.

Förutom det så har det varit en relativt död dag. Rätt skönt eftersom det känns som att jag varit omringad av drama i ett par dagar nu. Eller ja, drama kanske är att ta i om man tänker på hur drama i vanliga fall brukar se ut i mitt liv. Typ "det är nog bäst att jag tar första bästa buss till första bästa bro och hoppar därifrån"-drama. Nu har det mer varit "jag tänker aldrig mer gå upp ur sängen"-drama. Men som sagt, det är bättre nu.


Nej, jag har egentligen inte tid med det här.  Jag lär packa och klä på mig, fast i omvänd ordning för nu håller jag på att frysa fötterna av mig.

Fridens liljor!

Sista natten i das apartment

Jaha, nu sitter jag här på den dagen som varit väntad men som jag aldrig riktigt trodde skulle komma. Sista natten i det som varit mitt hem de senaste tio månaderna. Det är konstigt. Konstigt som fan. Som att lämna en vän som man vet man aldrig kommer se igen.

Idag har det även varit den sista dagen på jobbet. Det är också förbannat skumt. Vemod blandat med lite glädje och förväntan inför framtiden. Men det var grymt jobbigt att säga hejdå till alla goa tanter och gubbar. Jag har verkligen fäst mig vid dem och med tanke på deras lika sorgsna farväl så tror jag att jag kan säga att de kände detsamma. Det blev i alla fall en hel del kramar och till och med lite tårar.

Nej, det är väl dags att ta tag med lägenheten nu. Jag tänkte börja packa ut saker i bilen redan nu och så ska jag plocka ihop Malleballes saker först. Men innan det ska jag käka lite och kolla på Mia och Klara.

Puss hej!

Jag har väntat på ett regn

Varje gång det regnar så tänker jag osökt på Lars Winnerbäcks Jag har väntat på ett regn. Lars mörka röst tillsammans med smattrandet av regn på fönsterrutorna är en oslagbar kombination och det gör att jag känner mig helt lugn. Det är konstigt det där, att vissa låtar får en att känna ett total lugn. Så är det i alla fall för mig. Hur mörkt och hopplöst allt känns, hur äckligt livet än känns så finns det de där speciella låtarna som fyller mig med känslan av att allt löser sig. Jag kan tänka mig att det kan vara som när man röker på.

Just nu känner jag mig uttråkad. Jag sitter halvt om halvt och väntar på att Malin ska komma, vilket hon inte gör förän om tre timmar så varför jag väntar är en bra fråga. Vi ska i alla fall åka tillbaka till Karlstad idag och imorrn börjar min sista jobbvecka. Jag har total ångest över det. Jag gillar mitt jobb, förbannat mycket också. Jag gillar känslan av att känna mig behövd, att folk blir glad av att jag kommer. Och det faktum att jag faktiskt har ett jobb. Men som man säger, all good things must come to an end. Så det är väl bara att le och sen ge sig ut i arbetslöshetens djungel. Jag kan knappt vänta.

Livet i skogen..

..känns ungefär så här just nu.

Lycka!

Jag älskar Junior, jag älskar Frida och jag älskar Elias. Ni är lyckopiller utan dess like och min värld skulle vara så förbannat mycket gråare och tråkigare utan er!

Got a nasty habit called rock´n´roll

Ja, jag har ännu en gång blivit besatt av The Sounds. Det är inte så att jag inte lyssnar på dem mellan mina obsession-perioder, men sen får jag de här veckorna då jag sjunger mig hes tillsammans med Maja 24/7. Och jag älskar det.

Just nu är jag hemma i lilla Dalarna, i vår lilla stuga vid vägens slut (som inte alla hus ligger vid vägens slut!). Det är skönt att vara hemma och bara va. Inte för att jag gör så där överdrivet mycket i Karlstad heller. Men det är mysigt att åka hem till brosorna, även om de gör mig gaaaalen ibland. Och så är det superkul med Junior, familjens nya medlem. Världens sötaste hund! Jag hade tänkt att lägga in en bild på honom, men min telefon hade inte samma planer. Så tyvärr!

Nej, nu ska jag kolla på nåt tråkigt dvärg-program.

Nobody's fool

Morrn! Här sitter jag på ballen och avnjuter en knäckemacka med keso och vitpeppar. Gott, men starkt. Nu kanske en bra fråga är varför jag har på mig solglasögon så här tidigt på morgonen, och nej det är tyvärr inte så roligt att jag är bakis, det är bara väldigt ljust här ute.



MUMS!

Hittills har jag inte hunnit med så mycket, förutom att äta då. MEN! Jag har ändå tänkt en del på två stora frågor som ständigt snurrar runt i mitt huvud. Eller kanske inte riktigt, i alla fall nu de senaste tjugo minutrarna.
Den första är: Varför suger shuffle-knappen på Spotify? Visst, det shufflar men inte fan är det bra. Det är som att Spotify själv har några favorit låtar som det tycker ska spelas extra ofta. Som Elegi med Lars Winnerbäck, mitt Spotify lär älska den låten. Det gör självklart jag med, men inte lika mycket som Spotify.
Den andra frågan är: Hur kan människor klara av att inte äta frukost? Det här är ett i-landsproblem så in i norden, jag vet, men det är något som mina tankar ständigt återkommer till. När jag vaknar är jag hungrig, och vill helst äta medan jagv klär på mig. Att det finns de som medvetet skippar frullen är något som inte riktigt är förståeligt för mig. Jag skulle hungra ihjäl, samtidigt som jag skulle vara världens bitch.

Nä, nu ska jag äta upp här, fortsätta sjunga till The Sounds och sen ta en morningpromenix. Herra!

Come on up and dance with me!

Ungefär så är det jag känner nu. Jag är glad och pepp på livet!

Bytt blogg har jag gjort också, så för tillfället ser det kanske lite opersonligt ut. Men det är så det är, bara att gilla ändå. Hur som, i min förra blogg var allt svart och jag kände nu är det dags för en förändring. Låter lite dorky kanske, som att det spelar någon roll vad ens blogg har för färg. Och nej, det gör det inte egentligen. Men jag har valt att göra en ny blogg full med färg för att det ska spegla verkligheten; jag ska lämna mitt svarta jag och bli mer regnbågsfärgad (passar ju bra nu när det är Pride och allt ;)).

Jag har i hela mitt liv älskat svart, det är och kommer förbli min favoritfärg, men just nu känns det som att jag är fast i det svarta. Jag väljer svart för att det är tryggt, något jag är van vid. Jag känner igen det, vet precis vad jag har att vänta av just det.
   Nu pratar jag såklart inte bara om färgen svart, men det tror jag är rätt tydligt. Vad jag försöker säga är att svart är fint, bra, trevligt och allt det där. Men svart kommer alltid vara svart, mörkt och instängt. Därför ska jag nu ta ett djupt andetag och fånga en regnbåge.

Shit, flummigt första inlägg. Menmen, sån är jag.

Nu ska jag äta innan jag ska dra iväg till jobbet!