lördag 24 september 2011

That's the way the cookie crumbles


Det här kallar jag ett riktigt wienerbröd! Samma size som mitt huvud, med en maaaassa klet och kristyr på! MUMMA! Hur det kommer sig att jag håller i detta jättevetebröd? Jo, jag fick nämligen typ min egen vikt i kanelbullar, munkar, wienerbröd och allt annat som mest av allt vill proppa igen mina blodkärl. Varför jag fick allt detta? Jadu. Ingen aning. Eller, människan som jag fick det av sa "It's a present! You're such a pretty girl!" Jag är då inte den som säger nej till en livsförbrukning av fikabröd!

Jag kan verkligen relatera till Johan Glans i en av hans föreställningar från Stockholm Live. Han pratar om att det första tecken på att man börjar bli gammal är att man blir så glad av fika, och jag kan inte hålla med mer. Precis som han blir jag alldeles varm i hjärtat när nån säger vetebröd.
"Vetebröd? På en torsdag? Nämen!" Haha!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar