Make me your radio, turn me up when you feel low

Är. Helt. Fast.

If I could only find a note to make you stay

Long time no see, som man säger när man är lite internationell.

Just nu sitter jag i min säng med mitt ständiga sällskap Dylan (stor, hårig, blåögd. Vilket kap!) och njuter av min sista lediga dag. Aaaah. Tre dagar går sååå fort fast jag inte har gjort en enda vettig sak. Men jag ska inte ha dåligt samvete, för jag behövde nog verkligen bara vara. De senaste fem veckorna  har verklighen gått i ett och med knappt nån ledighet så sliter det i lilla själen. Men nu, NU JÄVLAR, är jag pigg. Hehe. Piggare i alla fall.

Som sagt, jag har fullt upp med att jobba men det är också allt jag har gjort. Kul liv. Yää! Men man måste ha lite tråkigt också för att uppskatta det roliga, som man alltid fick höra när man var liten. Världens sämsta talesätt. Hursom, jag har faktiskt inte tråkigt på jobbet så jag ska inte klaga. Det är förvånansvärt roligt.

Joo...fyllt år har jag hunnit med! Det var trevligt, med cheesecake och morotskakecupcakes. Och kulglass med mjukglass. Mmmm. Mindre trevligt med att vara ett år äldre men det tänker jag ignorera. Man blir inte äldre än vad man gör sig! (Mycket bättre talesätt!)

Vill du bli med i vår klubb för vattenskallar? - Ja, jättehjärna!

That's the way the cookie crumbles

Det här kallar jag ett riktigt wienerbröd! Samma size som mitt huvud, med en maaaassa klet och kristyr på! MUMMA! Hur det kommer sig att jag håller i detta jättevetebröd? Jo, jag fick nämligen typ min egen vikt i kanelbullar, munkar, wienerbröd och allt annat som mest av allt vill proppa igen mina blodkärl. Varför jag fick allt detta? Jadu. Ingen aning. Eller, människan som jag fick det av sa "It's a present! You're such a pretty girl!" Jag är då inte den som säger nej till en livsförbrukning av fikabröd!

Jag kan verkligen relatera till Johan Glans i en av hans föreställningar från Stockholm Live. Han pratar om att det första tecken på att man börjar bli gammal är att man blir så glad av fika, och jag kan inte hålla med mer. Precis som han blir jag alldeles varm i hjärtat när nån säger vetebröd.
"Vetebröd? På en torsdag? Nämen!" Haha!

The stars are blazing like rebel diamonds cut out of the sun

Jag är en människa som tänker för mycket. Jag hakar upp mig på saker, oftast smärtsamma saker i det förflutna och jag har svårt att släppa taget om det som får mig att må dåligt. Jag är absolut inte långsint och är sällan arg på människor, det är inte det jag menar. Nej, jag ältar allt som får mig att må dåligt; allt det som jag önskar aldrig hänt, allt jag gjort och allt som andra har gjort mot mig. Det är något som vissa dagar drar ner mig såpass i skiten att det känns som att jag inte får någon luft och jag vill bara släppa taget om allt.

Igår bestämde jag mig för att ändra på det. Det är tamigfan slut på sån skit nu. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag blev så bestämd, kanske att jag fick en del kommentarer om att jag är så glad och positiv vilket är så jag vill bli uppfattad. Eller, det är så jag vill vara. Och det är så jag hädanefter också ska vara.

Jag har alldeles för länge passivt legat kvar i mitt svarta hål, med lera upp till hakan. Det är dags att resa på sig och gå vidare.

My favourite song becomes a healing sign

You were so high, above in the sky

You don't really wanna mess with me tonight

Idag är en sån där dag. En sån där dag från stunden man vaknar vet att det kommer bli en skitdag. Att jag kommer vara skit idag. Fan. Jag orkar inte riktigt med det nu. Just nu vill jag bara gå och lägga mig och inte gå upp ur sängen på hela dagen. Inte för att det skulle göra något bättre, men just nu så är det fan det enda jag vill. Men, det går ju inte. Jag ska iväg och jobba, där jag måste vara på topp. Inget rum för ledsna miner där inte. Vilket i och för sig är bra, det vet jag, men just nu så vill jag inte det. Jag vill bara ligga här och vara ledsen, stänga in mig i mitt eget mörker.

Nothing unusual

Hello! Idag började jag jobbet klockan fyra. På morgonen. Det gjorde jag igår också. Det känns rätt konstigt att vara vaken när majoriteten av alla andra sover. Fast när jag gick upp i morse (eller vad man nu ska kalla det. Klockan var kvart i tre) så hade Natalie inte lagt sig än. Hehe, kände jag då.

Anyway. Känns som att det här kommer bli ett väldigt tråkigt inlägg. Sonnie ligger på golvet och är hög på trötthet, Natalie spelar ett töntigt spel och själv, ja själv filosoferar jag på livets stora frågor...

..eller nej. Jag väntar på att ett eget spel ska ladda klart. Lite geeky.


So long!