How to save a life

You begin to wonder why you came

Hope you're happy now

Allt känns rätt pissigt nu, om jag ska vara ärlig. Livet går i den riktning som jag vill på ett plan, men på ett annat så går det rakt åt helvete. Fanfanfan. Det suger.

Jag vet egentligen inte ifall jag är förbannad eller om jag vill lägga mig ner och gråta. Kanske en våldsam kombination.

Tala till mig

Sitter just nu och håller på och packar, tänker och förbereder mig inför imorrn. Jag ska nämligen på en jobbintervju i Norge, hejaheja! Jag har bara varit på en jobbintervju förut i mitt liv. Jag har haft en oföskämd tur när det gäller mina jobb, de har i stort sett kommit flygande till mig. Men så är nu inte läget. Nu ska jag bli en vanlig dödlig jag med och alltså gå på en intervju.

Förutom det så har det varit en relativt död dag. Rätt skönt eftersom det känns som att jag varit omringad av drama i ett par dagar nu. Eller ja, drama kanske är att ta i om man tänker på hur drama i vanliga fall brukar se ut i mitt liv. Typ "det är nog bäst att jag tar första bästa buss till första bästa bro och hoppar därifrån"-drama. Nu har det mer varit "jag tänker aldrig mer gå upp ur sängen"-drama. Men som sagt, det är bättre nu.


Nej, jag har egentligen inte tid med det här.  Jag lär packa och klä på mig, fast i omvänd ordning för nu håller jag på att frysa fötterna av mig.

Fridens liljor!

Sista natten i das apartment

Jaha, nu sitter jag här på den dagen som varit väntad men som jag aldrig riktigt trodde skulle komma. Sista natten i det som varit mitt hem de senaste tio månaderna. Det är konstigt. Konstigt som fan. Som att lämna en vän som man vet man aldrig kommer se igen.

Idag har det även varit den sista dagen på jobbet. Det är också förbannat skumt. Vemod blandat med lite glädje och förväntan inför framtiden. Men det var grymt jobbigt att säga hejdå till alla goa tanter och gubbar. Jag har verkligen fäst mig vid dem och med tanke på deras lika sorgsna farväl så tror jag att jag kan säga att de kände detsamma. Det blev i alla fall en hel del kramar och till och med lite tårar.

Nej, det är väl dags att ta tag med lägenheten nu. Jag tänkte börja packa ut saker i bilen redan nu och så ska jag plocka ihop Malleballes saker först. Men innan det ska jag käka lite och kolla på Mia och Klara.

Puss hej!

Jag har väntat på ett regn

Varje gång det regnar så tänker jag osökt på Lars Winnerbäcks Jag har väntat på ett regn. Lars mörka röst tillsammans med smattrandet av regn på fönsterrutorna är en oslagbar kombination och det gör att jag känner mig helt lugn. Det är konstigt det där, att vissa låtar får en att känna ett total lugn. Så är det i alla fall för mig. Hur mörkt och hopplöst allt känns, hur äckligt livet än känns så finns det de där speciella låtarna som fyller mig med känslan av att allt löser sig. Jag kan tänka mig att det kan vara som när man röker på.

Just nu känner jag mig uttråkad. Jag sitter halvt om halvt och väntar på att Malin ska komma, vilket hon inte gör förän om tre timmar så varför jag väntar är en bra fråga. Vi ska i alla fall åka tillbaka till Karlstad idag och imorrn börjar min sista jobbvecka. Jag har total ångest över det. Jag gillar mitt jobb, förbannat mycket också. Jag gillar känslan av att känna mig behövd, att folk blir glad av att jag kommer. Och det faktum att jag faktiskt har ett jobb. Men som man säger, all good things must come to an end. Så det är väl bara att le och sen ge sig ut i arbetslöshetens djungel. Jag kan knappt vänta.

Livet i skogen..

..känns ungefär så här just nu.

Lycka!

Jag älskar Junior, jag älskar Frida och jag älskar Elias. Ni är lyckopiller utan dess like och min värld skulle vara så förbannat mycket gråare och tråkigare utan er!

Got a nasty habit called rock´n´roll

Ja, jag har ännu en gång blivit besatt av The Sounds. Det är inte så att jag inte lyssnar på dem mellan mina obsession-perioder, men sen får jag de här veckorna då jag sjunger mig hes tillsammans med Maja 24/7. Och jag älskar det.

Just nu är jag hemma i lilla Dalarna, i vår lilla stuga vid vägens slut (som inte alla hus ligger vid vägens slut!). Det är skönt att vara hemma och bara va. Inte för att jag gör så där överdrivet mycket i Karlstad heller. Men det är mysigt att åka hem till brosorna, även om de gör mig gaaaalen ibland. Och så är det superkul med Junior, familjens nya medlem. Världens sötaste hund! Jag hade tänkt att lägga in en bild på honom, men min telefon hade inte samma planer. Så tyvärr!

Nej, nu ska jag kolla på nåt tråkigt dvärg-program.

Nobody's fool

Morrn! Här sitter jag på ballen och avnjuter en knäckemacka med keso och vitpeppar. Gott, men starkt. Nu kanske en bra fråga är varför jag har på mig solglasögon så här tidigt på morgonen, och nej det är tyvärr inte så roligt att jag är bakis, det är bara väldigt ljust här ute.



MUMS!

Hittills har jag inte hunnit med så mycket, förutom att äta då. MEN! Jag har ändå tänkt en del på två stora frågor som ständigt snurrar runt i mitt huvud. Eller kanske inte riktigt, i alla fall nu de senaste tjugo minutrarna.
Den första är: Varför suger shuffle-knappen på Spotify? Visst, det shufflar men inte fan är det bra. Det är som att Spotify själv har några favorit låtar som det tycker ska spelas extra ofta. Som Elegi med Lars Winnerbäck, mitt Spotify lär älska den låten. Det gör självklart jag med, men inte lika mycket som Spotify.
Den andra frågan är: Hur kan människor klara av att inte äta frukost? Det här är ett i-landsproblem så in i norden, jag vet, men det är något som mina tankar ständigt återkommer till. När jag vaknar är jag hungrig, och vill helst äta medan jagv klär på mig. Att det finns de som medvetet skippar frullen är något som inte riktigt är förståeligt för mig. Jag skulle hungra ihjäl, samtidigt som jag skulle vara världens bitch.

Nä, nu ska jag äta upp här, fortsätta sjunga till The Sounds och sen ta en morningpromenix. Herra!

Come on up and dance with me!

Ungefär så är det jag känner nu. Jag är glad och pepp på livet!

Bytt blogg har jag gjort också, så för tillfället ser det kanske lite opersonligt ut. Men det är så det är, bara att gilla ändå. Hur som, i min förra blogg var allt svart och jag kände nu är det dags för en förändring. Låter lite dorky kanske, som att det spelar någon roll vad ens blogg har för färg. Och nej, det gör det inte egentligen. Men jag har valt att göra en ny blogg full med färg för att det ska spegla verkligheten; jag ska lämna mitt svarta jag och bli mer regnbågsfärgad (passar ju bra nu när det är Pride och allt ;)).

Jag har i hela mitt liv älskat svart, det är och kommer förbli min favoritfärg, men just nu känns det som att jag är fast i det svarta. Jag väljer svart för att det är tryggt, något jag är van vid. Jag känner igen det, vet precis vad jag har att vänta av just det.
   Nu pratar jag såklart inte bara om färgen svart, men det tror jag är rätt tydligt. Vad jag försöker säga är att svart är fint, bra, trevligt och allt det där. Men svart kommer alltid vara svart, mörkt och instängt. Därför ska jag nu ta ett djupt andetag och fånga en regnbåge.

Shit, flummigt första inlägg. Menmen, sån är jag.

Nu ska jag äta innan jag ska dra iväg till jobbet!