Jaha, nu sitter jag här på den dagen som varit väntad men som jag aldrig riktigt trodde skulle komma. Sista natten i det som varit mitt hem de senaste tio månaderna. Det är konstigt. Konstigt som fan. Som att lämna en vän som man vet man aldrig kommer se igen.
Idag har det även varit den sista dagen på jobbet. Det är också förbannat skumt. Vemod blandat med lite glädje och förväntan inför framtiden. Men det var grymt jobbigt att säga hejdå till alla goa tanter och gubbar. Jag har verkligen fäst mig vid dem och med tanke på deras lika sorgsna farväl så tror jag att jag kan säga att de kände detsamma. Det blev i alla fall en hel del kramar och till och med lite tårar.
Nej, det är väl dags att ta tag med lägenheten nu. Jag tänkte börja packa ut saker i bilen redan nu och så ska jag plocka ihop Malleballes saker först. Men innan det ska jag käka lite och kolla på Mia och Klara.
Puss hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar