Jag är en människa som tänker för mycket. Jag hakar upp mig på saker, oftast smärtsamma saker i det förflutna och jag har svårt att släppa taget om det som får mig att må dåligt. Jag är absolut inte långsint och är sällan arg på människor, det är inte det jag menar. Nej, jag ältar allt som får mig att må dåligt; allt det som jag önskar aldrig hänt, allt jag gjort och allt som andra har gjort mot mig. Det är något som vissa dagar drar ner mig såpass i skiten att det känns som att jag inte får någon luft och jag vill bara släppa taget om allt.
Igår bestämde jag mig för att ändra på det. Det är tamigfan slut på sån skit nu. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag blev så bestämd, kanske att jag fick en del kommentarer om att jag är så glad och positiv vilket är så jag vill bli uppfattad. Eller, det är så jag vill vara. Och det är så jag hädanefter också ska vara.
Jag har alldeles för länge passivt legat kvar i mitt svarta hål, med lera upp till hakan. Det är dags att resa på sig och gå vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar