Förra helgen var jag och Sonja superspontana och tog bilen ner till Hjo, där Sonja har några vänner som äger en westernranch och bedriver en liten avelsverksamhet. Hjo ligger inte direkt ett stenkast bort så det blev en halv dags bilåkande, men det överlevde vi med en massa allsång och glass.
Hursom, ranchen heter Hawk Hill och har de vackraste quarterhästarna man kan tänka sig. Sonja och jag har pussat, kramat och halvt gullat ihjäl alla fölen. Men vad ska man göra? Jag blir som ett barn, helt skogstokig när jag ser dem och är tvungen att kramas.
Vi fick varsin unghäst att träna med. Jag fick Kelly, världens vackraste sto på ett år (är förresten ettårs-champion) och Sonja hade Rocky, en otroligt maffig valack på två år. Att hålla på med unghästar är fantastiskt, de är så lyhörda och helt oförstörda. Jag kände verkligen att jag klickade med Kelly och när hon blint följde efter mig, utan att jag hade henne i grimskaft, då slog hjärtat några extra slag.
Jag hoppas verkligen att vi kan åka tillbaka så snart som möjligt. Trots långa dagar och mycket jobb, så blir man helt avslappnad och får ett inre lugn. Alla problem blir som bortblåsta och man kan bara fokusera på hästen.
Det var lätt den bästa helgen på länge och jag längtar tillbaka så jag får ont i magen!
Jag och sammetsbarnet Love
Jag vet inte vem som ser mysigast ut, Sonja eller Love!
Vackra Pepper tillsammans med Yoda. Ja, man kan fundera lite över namnet.
Sonnie och Yoda <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar