måndag 5 september 2011

Snart brinner ett hjärta för henne nån annanstans

Jag ligger på golvet i mitt rum. Det är min sista natt i detta kalla, ensliga spökrum. Jag ligger och kollar i taket på de självlysande stjärnor som sitter uppklistrade där, drar in lukten av rummet och lyssnar på Lars Winnerbäck. Jag känner mig lite halvt vemodig. Jag kommer sakna det här rummet. Jag kommer sakna hela mitt hus. Även om jag vet att jag blir galen av att vara hemma för länge, så är det ändå något speciellt med att vara just hemma. Den speciella lukten som är i vissa rum, katterna, pappa som stryker omkring. Och att vara nära mamma. Jag gillar det, tycker att det är mysigt. Men ja, jag är en stor flicka nu och imorrn åker jag till Hagfors innan vi drar vidare till Norge.

Norge. Det känns liksom lite avlägset, även om jag har förberett mig på det ett tag så kan jag ändå inte riktigt ta in att jag faktiskt ska flytta dit.

Nej, nu ska jag lägga mig och lyssna på en ljudbok.

Fridens liljor!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar